Jag har intervjuat nio barn enskilt i åldern 4 år på en förskola i Skövde. Jag ställde också frågan ”hur får man lampan att lysa?”. Jag hade med mig testbrädan (som ni kan se nedan) vid intervjun. När jag fick reda på att barnen jag skulle intervjua bara var 4 år blev jag osäker på om frågan skulle vara för svår. När jag intervjuade första barnet ställde jag frågan direkt men med resten av barnen inledde jag samtalet med att fråga om det var något de kände igen på testbrädan. Det gjorde att det blev en mjukare start på samtalet som jag sedan ledde in på vår fråga.
Några svar som jag fick under intervjun är:
”Sätta i den i hålen där uppe (pekar på eluttaget). Man kan skruva på den”.
”Sladdar som man skruvar på”.
”Trycka på en knapp”.
”Om man har en sladd och trycker lite. Trycka och snurra lite”.
Även fyraåringar har många erfarenheter av lampor :). Jag undrar om snurrandet kommer från erfarenheter av adventsljusstakar och julgransbelysningar. Det blir en utmaning vid lärandetillfället då vi ska prata om vilka material som leder respektive inte leder ström och i sin tur får lampan att lysa. Det var svårt att med hjälp av frågan komma in på olika material som leder ström.
Det var nog inte skalpellen som påverkade grodlåren utan Galvani hade också en slags elektrisk apparat, som han skulle demonstrera för sina elever. Apparaten fanns bredvid grodlåren och när apparaten alstrade gnistor så reagerade grodlåren på de elektriska urladdningarna. galvani fanns så småningom att om han vidrörde låren med två olika metaller så fick han samma reaktion på grodlåren.
I voltas stapel fanns det ett fuktigt material, så som tyg/papper som bidrog till att metallerna reagerade med varandra. Detta har säkert krister redan sagt (om ni frågade förstås)